Blomningen på våren är som vågor som rullar in. Ibland stora häftiga och ibland knappt skönjbara vågor som precis hinner träffa land innan de upplöses. Vill man inget missa så får man vara på alerten och inta den lätt hukande kroppsställningen på spaningsrundan.
Jag knatar gärna runt trädgården titt som tätt. Är ganska bra på det. Jag hukar. Och jag tittar. Det har jag också blivit riktigt bra på. En sen kväll härom våren, när jag satt ensam ute och i timmar stirrade på slänten där jag drömde om att bygga en stensoffa, dök en räv upp bakom en sten och stirrade tillbaka. Vi hade, kan man säga, ett för oss båda överraskande stirr-battle denna ljumma vårkväll.
Stensoffan blev för övrigt byggd och stirrandet var avgörande för att det blev av och var den placerades. Att sitta i trädgården är jag, hör å häpna, mästerlig på. Har självfallet flera sittplatser utspridda och trädgårdsmöblerna åker hit än dit i den vanliga jakten på eller flykten undan solen.
Med många sittplatser behöver man många dynor. Merparten syr jag själv för att få rätt känsla men mest för att det är roligare. Favoriterna för stunden är de som jag syr av återvunna textilier. Nu i maj kan ni beställa just dessa dynor i min webbshop.
De kommer endast finnas i begränsad upplaga så först till kvarn gäller.